“Just breathing can be such a luxury sometimes.”
― Walter Kirn, Up in the Air
Ibland kommer återhämtning direkt och ibland så får man vila längre perioder. Det finns ingen som kan säga exakt hur länge man måste vila eller när man är tillbaka i normal form. Man får helt enkelt anpassa sig till den situation som är och inte ge upp. Det är alltid tråkigt och jobbigt när man blir dålig men ibland kan man inte göra så mycket åt det. Och då är det inget problem utan den vardagen som man får arbeta med. Man kan inte riktigt påverka den utan får ta det lite som det kommer. Man får göra så gott man kan, men så klart se till att man hinner vila så att man blir bra.
Kan jag göra någonting åt det? Nej!
Kan någon annan göra någonting åt det? Nej
Då är det inget problem utan verkligheten. Och på så sätt inget att gå runt och oroa sig eller sura över.
Nu väl på hotellet så är det dags att börja vila upp sig, har inte direkt något val. De två första dagarna på hotellet så förblir jag sängliggandes. Trött efter resan, vandringen och lite försämrad syre tillförsel gjorde att minsta ansträngning blev jobbig. Det fick helt enkelt bli spansk TV och roomrervice som fick bli min vardag.
Dag 3 så påbörjade jag att röra på mig, men schemat de närmsta dagarna skulle bestå väldigt mycket av vila.
Dagarna som följde såg ut ungefär såhär : Vakna, äta frukost, sova. Vakna, gå ut en sväng för att hitta något att äta till lunch och sen sova. Vakna, gå ut för att äta middag och avsluta med att somna framför en film.
Jag hade en lång vilodag för att samla energi så att jag skulle kunna bege mig ut till havet en sväng.
Det blev en tur ut till Valparaiso för att njuta av havet, solen och se lite mer av Chile. Valpo är en hamnstad som både består av ett stort fickebåtsområde och långa stränder. Här passade jag på att doppa tårna i det kalla stillahavsvattnet.
Men dagen efter så blev jag än en gång liggandes, dock inte i sängen. Jag började nu jobba på brännan lite. Tanken av att vara i Sydamerika och bara ligga inne hela tiden kändes inte helt ok. Så jag passade på att ligga vid polen och vila där istället.
Dagarna försvann fort och jag fick äntligen det glada beskedet att mina vandringsbröder hade nått toppen av Aconcagua och var nu på väg mot Santiago. Det hade nu passerat 8 dagar sedan jag lämnat dem på berget och nu slog det mig än en gång att jag hade vänt från ett av de bergen som jag drömt om att bestiga. Jag var givetvis glad för mina kamraters skull, men tanken av att inte få stå på toppen med dem var riktigt jobbig. Jag började tänka på tidigare berg som jag behövt vända på, speciellt Mera Peak.
Men dagen efteråt så anlände mina trogna följeslagare och alla dåliga tankar försvann. Bara glädjen av att vara tillsammans med mina vänner igen och att få lov att fira deras bedrift av att står på toppen och mina strapatser som jag tagit mig igenom var medicin nog att få mig på humör.
Vi njöt av de sista dagarna i Chile tillsamman och förberedde oss för hemfärden.
Jag är nu hemma igen och fortsätter med återhämtningen. Det har blivit ett par läkarbesök på hemmaplan och jag försöker ta det så lugnt som möjligt, vilket är lättare sagt än gjort. Det blir lätt att man gör saker på ren rutin som man i vanliga falla hade klarat men kroppen reagerar på ett helt annat sätt.
Det blir ett par veckor med återhämtning men jag försöker göra så mycket som möjligt utan att anstränga lungorna. Det blir att istället för att göra jobbet så får man ta hjälp av andra och försöka understöda så mycket man kan. Ett flertal promenader blir det, skönt nu i vårsolen som har nått Skåne.
Man kan ställa sig frågan, ”Var det värt det?”
Man vill ju aldrig att man ska skada sig eller bli dålig, men om man inte pressar sig själv och utmanar sig så kan man inte växa och uppleva saker. Denna resa var verkligen en sådan resa. Jag lärde mig fruktansvärt mycket om mig själv, berg, höjdsjuka och fick uppleva ett helt nytt land. Kanske inte så mycket som jag velat men mer än många andra och det är jag tacksam för. Denna resa har lärt mig massor om mig själv, hur jag fungerar när jag är riktigt dålig eller nere och vad bara de minsta sakerna kan göra för att lyfta upp en. Även erfarenheten av att verkligen bli ner flugen från ett berg och se hela den delen av bergsbestigarvärlden är en kunskap som är svår att få utan att testa.
Jag har lärt mig massor och hade jag aldrig försökt så hade jag nog inte varit lika nöjd som jag är nu, trots alla motgångar och den långa återhämtningen.
3 andra bilder från Chile.